saramix

Tankar som flyger iväg
Till stället som inte längre finns
En osynlig dal
Muren runtomkring ska vara ogenomtränglig
Dock hittar de ett krypin
De rör om
Allt blir en ända röra
De är där de inte ska vara
De flyger sin väg
Spåret de lämanar efter sig är röra de ställt till med
Den osynliga dalen är inte längre osynlig
Muren är inte hel



Himlen är rosa röd där borta vid horrisonten
Mellan molnen syns solen
Sakta håller den på att gå ner
Ju mer tiden går desto midre ser hon utav solen
Hon blundar och lutar sig tillbaka
Ett djupt andetag hon tar
Sakta släpper hon ut luften och lägger sig ner
Under bar stjärnhimmel med gräset som madrass somnar hon



Jaha här blev det lite dikter, vet inte vad jag hade tänkt skriva från början men det bara flöt på. Nu ska jag sova, god natt :)