Som det är nu.

Känslan av tomhet 'r nog den känslan jag hatar mest. Att inte veta varken ut eller in, inte känna gjädje eller sorg. Jag är ennorlunda nu, inte som ni. Vi valde olika vägar som vi ibland försöker föra samman, men jag tror det är dags att ge upp. Varje försök som misslyckas tär på oss och allt blir bara mer ansträngt. Jag vet inte hur jag ska göra eller vad jag ska göra. Jag mår ju bra nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0