saramix

Jag saknar dig, ibland så att det gör ont. Men jag har inget att sakna så jag vet inte varför jag gör det. Du bara ploppar upp i mitt minne lite då och då. Men trotts alla tankar så blir allt bara konstigt. Allt verkar ju gå bara för alla andra men inte för mig. Jag ångrar mig faktiskt inte, det känns bara onödigt. Kan ändå inte göra det ogjort. Jag tycker däremot inte om mig för att jag håller kvar i massa saker jag borde lämna bakom mig.. Ett steg in i livet borde vara vad jag tar..